Om mig

Jag är en (oftast) glad tjej på 21 år. Har varit överviktig så länge jag kan minnas. Tror det började när vi flyttade när jag var 5-6 år och skulle börja ettan. Vet inte vad som hände egentligen och jag har funderat på det mycket. Men mina sockerproblem började mycket tidigare. Redan när jag var 4 år är mina första minnen att jag gömde sockerbitar för att senare äta. Dom starkaste minnena från det jag var så liten har med socker att göra. Svårt att ta reda på bakgrunden till det.

Egentligen skulle väl den här texten handla om mig och inte min övervikt, men det är min övervikt som är mest påtaglig och som jag själv mår dåligt över och att bli av med min övervikt är ju ett så stort mål, trots att jag inte kommer fokusera på just det.
Har ett så starkt sockerberoende som jag definitivt måste bli av med, men jag vet också att vägen dit kommer vara tuff. Riktigt tuff. Säkert en av mina största utmaningar i livet.

Jag började väga mer och mer när jag var yngre och när jag var 15 vägde jag över 90kg. Under sommaren mellan åttan och nian så började mina ätstörningar på riktigt. Då spydde jag upp allt jag åt och gick promenader ett par timmar per dag. Ibland åt jag inte alls. Gick ner ca 10kg på ett par-tre veckor. Då vägde jag 82. Jag var superstolt. Sen flyttade mitt ex till oss och jag började äta mer och mer. Till slut åt jag som en häst (även minst ett kilo godis per vecka, plus kebab och pizza etc) och gick upp 20kg på ett år. Så vägde jag 103kg kommer jag ihåg någon gång under gymnasiet och jag höll mig på 100kg tills mitten av tvåan på gymnasiet då jag ville gå ner i vikt. Mitt ex sa att jag inte skulle klara det, men jag ville visa att han hade fel gick ner 8kg från mars till juni. Då vägde jag 92. Höll mig där hela sommaren och under hösten när jag började trean och singel så började jag gå upp i vikt igen. När jag tog studenten (juni -08) vägde jag 98.

Hösten -08 träffade jag min sambo och jag vägde 102. Sen kom sambokilona och maj -09 efter en resa till Göteborg maj vägde jag 110kg. Under sommaren försökte jag gå ner i vikt och gick ner till 107. Hösten -09 började jag träna på Friskis och Svettis och när vi åkte till Teneriffa i januari 2010 vägde jag 102. Sen gick jag upp ett par kilon under resan och vägde 104,5 när vi kom tillbaka i slutet av januari. Jag gick med i Viktväktarna och gick ner till 97-98 när vi åkte till London mars samma år. Sen stannade vikten av. Gick upp till cirka 100 och höll mig mellan 98-100 hela sommaren. Sen kom hösten och jag började gå ner i vikt igen och i början av november innan ytterligare en London-resa var jag nere på 94.

Efter London vägde jag 96 igen och sen började jag må dåligt. Åt och åt och åt och gick upp i vikt. Efter jag vägde 100 igen i slutet av december (innan julafton) slutade jag väga mig.

Och 3 januari hade jag en startvikt på XXXkg. Jobbigt, men jag går ju inte ner i vikt av att fortsätta äta (förutom att ångesten dämpas för stunden, men efteråt får jag istället dubbel ångest), utan jag måste kämpa! :)